Återträffen

En kall eftermiddag i februari år 2001 samlas tretton vuxna i en liten båt som tar dem ut till Björksär - en avlägsen ö i Stockholms ytterskärgård. Där ska de ha en återträff med sin gamla mellanstadieklass.

Isen ligger kvar ute i skärgården, men är för svag för att bära. Ingen har mobiltäckning. Det finns ingen väg tillbaka. Båten lämnar dem klockan 18, och de ska inte bli hämtade förrän klockan 02. De är helt avskurna från omvärlden i tio timmar.

Till en början är stämningen varm och nostalgisk. De skrattar åt gamla minnen, delar vin och småprat. Men snart börjar sprickor synas. Det är tydligt att många inte har glömt. Och några har kanske aldrig förlåtit.

Genom återblickar får vi se hur det en gång var - i klassrummet, på skolgården, i gymnastiksalen. Hur roller formades och hur vissa tystnade. Den där tryckta stämningen som aldrig riktigt fick ett avslut. En grupp som växte upp tillsammans, men aldrig riktigt var tillsammans.

Under middagen förändras stämningen. Vad som började som en trygg återförening förvandlas långsamt till något annat. Något mer laddat. Något farligt.

När någon försvinner, och en annan hittas död, ställs allt på sin spets. Alla har motiv. Alla är sårade. Och någon har inte kommit för att minnas – utan för att hämnas.

Återträffen är en psykologisk thriller om skuld, gruppdynamik och barndomens långa skuggor. En berättelse om hur tystnad ibland är det farligaste av allt – och om att det förflutna sällan förblir begravet, hur mycket vi än önskar det.